Tjejen med bling.

Sitter och snackar med min barndoms vän rickard. Tänkte berätta en sak för er.

Rickard är en av dom bästa som finns, han och jag har känt varandra i hela 11 år. Lite bråk hit & dit, men vi löste alltid det, det är jag glad för.
men killen har alltid ställt upp för mig, när jag har det svårt. Jag är glad att jag har dig som vän.
Jag kommer ihåg när vi var på läger, du jag och musse hade kuddkrig medans fanny och amanda var tråkiga och låg i sängen och läste bok. Jag minns också när vi klättrade på tak ( okej inte så länge sen) men du fick mig att våga utmana mig själv att gå upp på ett högt tak. Det var grymt att stå där uppe och men inte lika grymt att hoppa ner, haha hur länge ni försökte få mig att släppa taget och bara falla. men så lätt gick det inte. haha.
minns du också när du skrämde mig och jag gav dig en rak höger. ( jag blev så jävla rädd) Jag är ledsen för slaget men lite kul var det.

Jag kanske ska säga några dåliga minnen också. När vi alltid bråkade för det minsta grejen. Jo, det brukade alltid vara jag som tog i för mycket.
Det är nog det enda dåliga vi vart med om.

Vi har grymt bra som dåliga minnen tillsammans, och när jag tänker tillbaka. Det är det bästa minnerna man kan ha. Du är och förblir alltid rickard min bästa "barndoms"vän.
Jag älskar dig !