Kommer aldrig glömma. Minne för livet.

haha jag kom på en grej som jag glömde berätta i förförra inlägget. ( när jag läste Linas blogg kom jag på't ) haha.
innan Lina drog med bussen, satt jag, Baraa, Lina, Ali och Idris och lyssna på en cool snubbe som var runt 63. han var en hippie / luffare när han var mindre. han hade varit över allt i världen  och spelat musik och han liftade när han skulle vidare till ett annat land. och let me tell ya, han snackade for real alltså. Först trode jag inte på han. Men jag förstog det efter tag.

När vi satt där och lyssnade på när han spelade sin gitarr och sjöng. unik röst hade han, verkligen.
Så kände jag samt Lina att vi va i Paris. Det var exakt så här i paris. Vart du än gick satt det en person som spelade och sjöng.
Då kände jag, Gud vad jag läntar tillbaka till Paris. Jag vill tillbaka dit med kompisarna. Det är verkligen sjukt att man kan sakna ett Land så mycket som jag gör.

Jag vet att det aldrig kommer hända igen. Men jag vill åka med samma kompisar med samma lärare, allt ska vara samma. Åka tid och uppleva det igen.


Jag älskar den här bilden. Den är så jävla äkta.
Tagen uppe i paris tornet. det var bara vi som vågade åka upp dit - enda upp-


En dålig bild. Men det är iallafall på oss. På hela gruppen, som åkte med <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0